Ett års väntan är över och nu det är det bara 24 dagar kvar till premiären! Jag är såå nyfiken! För Kärleken har även utsetts att tävla vid filmfestivalen i Moskva, håll tummarna!
Med drink i handen var vi rörande överens om att inget kan passa bättre på en söndag än att gå och se en film som heter Baksmällan (The Hangover) sagt och gjort så vi bokade tolv biljetter, för så klart skulle alla med. Men baksmällan tog dom klenare i gänget och vi blev bara fem eller kan det vara så att dom inte minns vad som bestämdes i går?
Men tillbaka till filmen som var superkul. En komedi om fyra killar som drar till Las Vegas för tidernas svensexa. Dom har en helkväll och vaknar upp med världens baksmälla. En i sällskapet saknas och har ingen aning om vad som hänt.
I hela filmen händer det sjuka saker och den är full av oväntat komiska scener och allt går i ett rasande tempo när dom försöker hitta sin vän och ta reda på vad som egentligen hände.
Att tillsammans med en av Sveriges främsta skådespelerskor, försöka leva mig in i hennes roll och sedan skapa hennes frisyr, det var både spännande och lite nervöst…
- Åhh!! Hon som är såå söt, lägg in ett gott ord för mig.
Eftersom jag är en riktig kompis så sa jag klart jag gör det, men inget är gratis och han skulle dagarna efter jobba med en musikvideo till Titiyo & Moto Boy - If Only Your Bed Could Cry, så jag sa.
- Om jag får Titiyo, så får du Tuva!
Men nu när jag träffat henne vill jag byta tillbaka, förlåt Titiyo och Stefan men hon var en fröjd att jobba med, en underbar och jordnära tjej.
Att en förvandla en lätt skäggig och skitglad kille till en nitisk polis…
Har gjort ett galet kul uppdrag i kväll – karaktärsfrisyren till Patrik Karlson en av skådespelarna i Othman Karims drama För kärleken (Dear Alice). Tillsammans med honom och makeup artisten Sophie Peters har jag försökt leva mig in i karaktären och sedan förvandlade jag denna lätt skäggiga och skitglada killen till en nitisk polis. Jag kan inte vänta till premiären för att se om jag fångat karaktären. I morgon fortsätter jag med en av huvudrollsinnehavarna, men det är en annan historia.
Jag älskar gå på bio, om någon frågar så hänger med, kvittar nästan vilken film det är, denna kväll var det dags att se Marley och Jag, men tyvärr redan efter trettio minuter börjar jag att skruva på mig. Det roliga är över och man får resten av filmen följa en familj som vantrivs med sina liv, har skrikiga småbarn och en knäpp hund, så håller den på i nittio minuter till, tills hunden dör.